Wawle Metoden

Malmö 20 Juni 2011

Till programledaren för Kropp & Själ Stina Näslund Sverigesradio P 1 Från Thorwald Wawle 89 år, tandvårds uppfinnare och tandvårds rebell, Malmö. Framtiden kommer att tala satiriskt om vår tids tandvårdsvetenskap.

Mitt ämne; Utsaga i ert Kropp & Själ program 2009 01 27 och om två geniala idéer, dels att tugga på billiga seghårda gummibitar som nödvändig adekvat ersättande tuggmotion för återställd tandhälsa, dels om min uppfinning av flera genialiskt enkla och mjuka tand Gnissel Botare som passar alla istället för den konventionella, hårda och dyra bettskenan.

Ber dig vänligen ta del av detta brev om framtidens ersättande segt belastad tuggmotion mot vår tids sjukdomsframkallande tuggpassivitet. Jag skulle vilja presentera min ide för naturlig tandhälsa som enligt min åsikt är att människan måste återgå till sitt ursprungliga käkstorleksutvecklande och rot stärkande tuggtryck som för tusen år sedan, likt övriga tuggande arter i naturen, som tuggar som evolutionen utformat.

Mitt ämne sedan 20 år: Öka tuggtrycket, Tugga dig frisk med ersättande konstgjort tuggtryck, med Wawles seghårda dental Rubber Gum att bara tugga på 10 -20 minuter räcker som daglig dos som terapi, eller som i god tid förebyggande och vävnadsstärkande mot karies tandkötts infektioner bettfel och tandlossning.

Den historiska människans käkstorlek har minskat och fortsätter minska i varje ny generation, tänderna trängs och orsakar den i dag rådande bettfels katastrofen. I dag fattas ca 1-2 mm käkbensutrymme till varje tand. Men käkarnas gener och tandanlag finns vilande kvar i käkarnas ben, käkstorleken kan då självklart återutvecklas. Genom rätt signaler med tillräckligt stort käkutvecklande och bett formande tuggtryck, dynamiskt verkande mot käkarnas tillbakabildning med otillräcklig plats för alla tänder, som leder till bettfel, tandutdragning och till mun invalidiserande, tugg funktionsnedsättning hos hela mänskligheten enligt min slutledning såsom tänkare och uppfinnare, enkelt beskrivet är tändernas sjukdomar onödiga och självförvållade.

Så enkelt anser jag, kan man förebyggande förhindra att barnen får bettfel med hjälp av mina käkutvecklande seghårda dental Rubber Gum, lika seghårda och käkutvecklings på- drivande i varje tugg, genom en regelbunden daglig dos dynamisk tuggmotion som naturlig prevention. Käkbensutrymmet ökar då successivt med ca 1-2 mm större plats där så behövs till varje tand, förhindrande utvecklingen av bettfel mellan 1-20 år ålder, alltså med god plats för alla tänder hos alla käktutvecklande uppväxande barn och ungdom.

Ett generellt axiom är vad tandläkare professor Björn Klinge svarade er på den sista frågan ni ställde i ert program 2009 01 27 om vår tandhälsa. Programledaren frågade ” är det bra att tugga på gummibitar” Klinge svarade ” ja det är bra, tuggmotstånd är bra” svaret är alltså ett klart stöd för min metod, ide och princip. Men programmtiden var tyvärr slut. Frågan och svaren var mycket korta, men öppnade för många fler frågor. Därför att miljoner svenska och miljarder andra barn i hela världen hotas just nu av för hela sitt liv, utseende förnedrande och attraktions förstörande bettfel, Allt detta hotar den vuxna människans attraktion som befinner sig i tandvårdens auktoritära grepp på tandregleringens tanklöst brutala offeraltare redan som barn.

Ett lika stabilt principiellt axiom för min ide, som Klinges bekräftande bra”, är vad den världskände antropologen professor C. Loring Brace säger, i Må Bra nr 3 1995, expert på de katastrofala följderna av att människan processar all mat till mjukhet, och därmed sänker tuggtrycket. Det är viktigt enligt denne expert att vi på fullt allvar förstår tuggmotståndets och det tillräckliga tuggtryckets nödvändighet, annars är det risk för att människans tänder tillbakabildas varnar han. Detta bör kunna lägga flera följdfrågor i munnen på Radions P1 till Klinge i ett nästa program.

Därför kräver ämnet flera” varför då frågor ” till Klinge, då det inte framgick hur pass bra det är att tugga på gummibitar , hur och varför , för till exempel, mot det hemska, att ca 75 000 barn i varje årskull i Sverige utvecklar olika svårighetsgrader av funktions hämmande och utseende förnedrande bettfel alldeles i onödan enligt min uppfattning, vad säger Klinge? om Radions Kropp och Själ ställer frågan i ett nytt program, direkt till Klinge och tusen frågor till. Då en svala gör ingen sommar och bara en fråga om tuggmotion, ingen klarhet.

En sammanfattning: om både professor Björn Klinge och den världskände USA professorn C.Loring Brace har rätt, då är min ide metod och princip lika rätt och är vad som genast krävs. I så fall utgör det en oförsvarlig brist mot Sveriges barn, om inte tandvårdens ansvariga så fort som möjligt inför ersättande tuggmotion för barn, redan från de första mjölktänderna, med rätt seghårda Rubber Gum eller vilket bra gummi som helst. Ingen fråga kan vara viktigare att få klart och entydigt besvarad.

En värdefull förstärkning till sammanfattningen är brev från bettspecialisten professor Erik Larsson Falköping till mig 2001, där han framför sin komplimang till mig och säger att han tror som jag. Följande kunde vara en viktig Radio fråga från er till Klinge, vad anser han om det belastade tugg tryckets betydelse kan vara underdiagnostiserat?? Och detta kanske kan vara hela orsaken till bettfel och till tändernas allmänna försvagning också mot övriga sjukdomar, karies och tandlossning, Klinges åsikt genom ett klart svar skulle vara av mycket stort allmänt intresse för miljoner barns liv och tandhälsa och kunna öppna för flera angelägna följdfrågor för jämna bett och mera vävnadsstarka tänder.

Min uppfinnare bedömning är att bettfel och käkledsfel kan undvikas, genom en regelbunden daglig dos käk storleks utvecklande tuggmotion som styrande signalinstrument mellan hjärna – tänder, till barnkäkarnas gener till rätt käkstorlek som tand och käkutvecklingsstyrande incitament till barnens tandanlag, till tändernas jämna bettformade framväxt. Tillämpat i god tid som betryggande successivt tillräckligt käk storleks utvecklande anser jag mot bettfel med god plats för barnens mjöktänder i jämna rader och därefter för de permanenta tänderna.

Om professor Klinge stödjer min principgrundade ide, med samma stöd jag får hos professorer Brace och Larsson som gränsande till sannolikhet, är påängen att då kan miljoner eller miljarder barn räddas från livstids förnedrande och mun förstörande bettfel. Ingen kan ju heller skadas av ersättande tuggmotion, så varför då inte prova, då vävnadsaktiverande motion alltid är rätt och kanske nästan alla miljoner barn kan räddas från bettfel, genom tillräckligt ökat tuggtryck mot problemet.

Genom sitt om än korta bra svar, på en lika kort fråga, kan man säga att Klinge öppnade den dörr jag förjäves försökt öppna sedan 1990-talet genom omfattande brevväxling med Socialstyrelsens motvilliga tandvårdsansvariga, våra universitet och institut lika motvilliga, men inte någon gång i sak motsägande expertis.